öellinorkatt

Programledarna var väl inte de bästa som melodifestivalen haft, men allt är bättre än 6 avsnitt av Petra Mede ;) och The Soundtrack of our lives version av Try Again var väl helt ok precis som programledarnas sångnummer. Utöver bidragen var det en sval början på schlagertåget. Hoppas resten blir bättre!

.

Bidragen:

.

Sean Banana - Sean den förste Banan: Nej, bara nej. Jag kommer ihåg Sean Banan från Floorfiller som jag och mamma var flitiga tittare av och kommer ihåg hans upptåg och kärlek till Anna Book men melodifestivalen, ärligt? Nej :/ Lite för mycket ploj och lek, som alltid med Sean Banan men man får ju ändå ge honom ett plus för den catchiga låten som säkerligen kommer spelas flitigt i sommar på dansgolven samt nynnas på festerna.  Sean Banana är ingen kung för mig i dessa sammanhang men tog sig ändå vidare till Andra Chansen. Vi ses i Nyköping..

.

Abalone Dots - på väg: Bluegrass på svenska, i princip. Fint framträdande men tråkigt. Har egentligen inget riktigt minne av låten, men tror Abalone Dots ändå är på väg in i några svenska hem genom rutan. Men tyvärr räckte det inte riktigt ända fram och AD åkte ut på en hedervärd 7deplats.

.

The Moniker - I wanna be Chris Isaak: The Moniker som hade Oh my god! att följa upp orkade inte riktigt fram och I wanna be Chris Isaak påminde starkt om en annan låt (kommer inte på vilken nu, tyvärr). Låten flög sin kos någon minut efter att den hördes och The Moniker fick nöja sig med en sistaplats i Växjö, tyvärr.

.

Afro-Dite - The boy can dance: Afro-Dite gör det de gör bäst, discopop. Inget nytt där utan den påminner om både Aquaplaya och Never let it go. Ingenting att skämmas för men det räckte inte ända fram. En femteplats och snuvade på både stora finalen och andra chansen!

.

Dead by April - Mystery: Nej, det här var inte bra DbA. Låten var som en enda stor refräng med lite growl i, ni kan bättre. En besvikelse faktiskt på Göteborgspojkarna. Dock går ju allt som påminner om något rockigt bra i melodifestivalen, Sverige gillar ju lite mysig rock och DbA tog growlen in i svenska vardagsrum tillsammans med en lite mysig refräng. Inget dunder, inga ylande pudlar men däremot en trummis i bur. Ja, det räckte ju hur som helst till en finalplats.

.

Marie Serneholt - Salt & Pepper: Påminde starkt om Alesha Dixons The boy does nothing i refrängen men Marie toppar med en halt genomskinlig, glittrig kroppstrumpa och gjorde mig rejält besviken. Däremot så är Marie snygg och låten kommer säkerligen ändå spelas runt om i Sverige. Men en sjätteplats fick forna A-teensmedlemmen nöja sig med.

.

Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern - Jag reser mig igen: Påminner lite om Imperiet även om Thorsten Flinck in imponerar på mig. Jag antar att det var Melodifestivalens första skräll när "Thorstis" faktiskt tog sig vidare till Andra Chansen och därmed slog ut Afro-Dite.

.

Loreen - Euphoria: Loreen, som skrällde förra året med My Heart is Refusing Me gjorde mig inte besviken i år heller. Euphoria är snyggt framfört och en redigt bra låt. Ingen vinnare i mina ögon men en värdigt finalplats. Det sägs ju att man sparar det bästa till sist och det stämde bra in på Växjö igår. Loreen räddade hela kvällen och jag ser fram emot en sommar i Euphoria.